Snön kom? På ena sidan huset är det grått och kallt. Snön täcker både marken och de kala grenarna och det känns nästan fånigt att jag gick runt igår och stolt inspekterade knopparna som letat sig upp ur gräsmattan. Men, så tittar jag ut mot havet och där det tidigare var vågor mäktigare än i äventyrsfilm är det nu blå himmel och lugnet självt nästan. Aprilväder. Ändå fint att något är sig likt detta märkliga år (igen). Just nu ligger grabbarna och vilar. Mamma och pappa körde precis iväg med husbilen och strax innan åkte syrran med familj. Nu är det så tyst. Det är skönt, men också tomt. Det är ett hus som trivs bra med att vara flera i, så är det. Helgen har varit jättefin. Firade påsk med de redan nämnda plus mormor, som fått vaccinet, och det kändes så jävla fint att få sitta nära henne igen efter ett år av vinkande på håll och fika med öppet fönster emellan oss. Väldigt glad för att hon följde med ut till stugan en stund, detta familjens ställe som hon och morfar såg till att skaffa för 60 år sen nu. Hon är väldigt glad för att det finns kvar och levs i och i år ska vi påbörja renoveringarna här och bland annat rätta till det enda som enligt henne blivit fel här - då när vardagsrumsdelen byggdes till och det sattes ett vanligt fönster, istället för stort, på väggen mot havet. Ett stort fönster ska det bli och till det två stora fåtöljer så man kan sitta och njuta av utsikten ifrån. Jag hoppas hon hinner uppleva det. En liten tack-present för vad hon gjorde möjligt för oss. Hade varit fint. Påsken annars var precis som den alltid är och ska vara. Stabil påsklunch med sill och knäckemacka, vansinnigt god middag (ungtupp med skånsk potatis) och så syrrans fantastiska påsktårta. Hon började baka påsktårta 2012 och det är lite av påskens höjdpunkt när det är dags att avslöja årets tårta. Inte ens hennes man får se den innan. Genom åren har det varit väldigt olika tårtor och vissa har handlat mest om smak och andra om utseende. I år nailade hon båda genom en hasselnötstårta med marängbottnar krönta av ett chokladfågelbo med marsipanägg i. Applåder, r i k l i g t med applåder. Smakmässigt påminde den om en Budapeststubbe, vilket är min favorittårta alla kategorier, men med lyxigare touch och utan mandarinerna. Sjukt, men tur för oss andra, så gillar hon inte sötsaker själv så jag vet att tårtresterna i kylen lämnades med flit. Blir nog en bit sen. Utöver maten, även om det mest handlar om maten, så åkte vi och kollade in djuren på Ullarpsgården. Vi fick faktiskt hålla i ett nyfött lamm, bara några timmar gammalt, tidigare i veckan när vi var där och handlade. Jag och Wille kunde knappt hålla ihop det. Medan Rune nog mest tyckte att vi slösade bort värdefull minana-tid (titta på grävmaskiner). I helgen har vi också spelat spel. Besserwisser och Sagospelet, eller "Cillas boklek" som det heter. Japp, det som vi köpte för över tusen spänn på Tradera skojar INTE. Ni som vet ni vet och för er andra så kan jag lova att det är värt vartenda öre även om ni inte fattar nånting. Hur som. Nu är väl inte Besserwisser ett bra spel för sammanhållningen oavsett gäng, men vi är ärligt talat helt VÄRDELÖSA på att spela spel ihop. Det blir alltid dålig stämning och alltid är det nån som lägger ner innan vi är klara för att det tar för lång tid att spela. Tre ungar som vaknar till, regler som måste upprepar och kisspauser. Nån timmes tilläggstid blir det garanterat. Kvällarna avslutas därför oftast med ett försök att diskutera oss fram till hur det antagligen hade slutat och vem som borde ha vunnit. På nåt sätt är det ändå värt det och jag har redan hunnit fundera på vad vi ska spela nästa gång. Känner ni igen er? Idag är det måndag och hela veckan blir vi kvar innan vi åker tillbaka till livet i Stockholm. Känns så skönt. Kommer jobba härifrån med lite administrativa grejer och så ska vi fortsätta röja i trädgården. Tar mina chanser för att få elda och nu är det planerat för grill veckan ut. Älskar verkligen att elda, ger ett sånt jäkla lugn. Full koncentration, värmen, lukten, ljudet. Wille säger att jag bara ser lika lycklig ut på scenen. Det låter ju sjukt, men jag hör honom. Det är så skönt att se något konkret hända. Jag tror det är det som är grejen. Att det blir synligt vad jag gjort, att jag kan se vart alla timmarna tog vägen. Just nu existerar ju inte det i jobbet. Inget går att ta på. Håller ju på och skriver musik och det är så himla obestämt. Det syns inte förrän en låt är klar, men när är en låt klar egentligen? Allt är så öppet. Tacka vet jag grensax, såg och en rejäl eldningstunna. Det både känns i kroppen och det syns på marken att något hänt. Perfekt att få en dos av det innan det är dags att fortsätta med nya låtar i Stockholm nästa vecka. En dos promenader längs med havet ska det också bli. De är också bra för låtarna. Framförallt kvällspromenaderna. De är i alla fall bra för mig. Solnedgångsfilter, va?! Mmm. När grabbarna vaknar ska vi åka till Slöinge och köpa pizza. Enda gången vi äter framför tv:n är när vi kör pizzafest efter att vi haft full rulle ett tag. Kollade "Hitta Nemo" senast, precis lika fin som jag minns den. Idag blir det "Hitta Doris". Den har ingen av oss sett. Efter den tar vi kanske en promenad eller att vi bara går ut i trädgården en stund. Har spruckit upp igen och snön är nästan helt borta. Aprilväder. Går inte att planera. För jäkla skönt ändå?! Karpa skiten ur det, njut av slutet av långhelgen och ha en fin start på veckan. Puss!
