Ja, jävlar i min låda. I could not NOT. Vi slog till, vi köpte sofforna från Vintagebyrån i Varberg. Här är de. Tycker de är ASSNYGGA och sen fixade inte mitt välmående att va utan dem längre. Alltså, kan ni också gripas av den där pumpande känslan av "hur kan den här ens finnas?!" när ni ser något på vintage eller second hand? Mig kan det hända rätt ofta. Det är nån slags kombo av att jag aldrig sett något liknande innan och vetskapen att det bara finns EN. En slags FOMO i sin renaste form. Som att hela kroppen plötsligt, precis samtidigt, kommer på att det är helt sjukt att ingen annan har köpt det än och det känns som det lär hända VILKEN SEKUND SOM HELST. Även om plagget/prylen/möbeln varit i butiken hur länge som helst innan jag sett den. När mina ögon väl landat på den så kommer nån annan sno den mitt framför ögonen på mig. Jag bara vet det! Så har jag känt för dessa soffor sen i onsdags. Och det enda sättet att bli av med känslan, ja, det är att handla. Bokstavligen talat. Känns så himla bra, kolla va fina! De ska stå i sommarstugan. De va faktiskt riktigt sköna så kanske kan de passa som tv-soffor. Vi tänkte testa, men jag tror de snarare ska stå som en egen sittgrupp sen när renoveringen är klar för att bara umgås i. Spela spel, dricka vin, kolla på solnedgång. Vi får se då, helt enkelt. Älskar färgen på skinnet, alltid varit svar för "cognac-färgad" och jag vill ha lugna färger här. Matcha utomhus med olika nyanser av grönt, brunt, blått och vitt. Mycket trä och naturmaterial. Åh, det är så mysigt att börja komma igång här. Sen en väldigt kul grej. Den där känslan av att det bara finns EN, som sagt. Ibland händer det flera, om samma grej, typ samtidigt dessutom. Cecilia, kompis jag gick skolan med, skickade den här bilden till mig efter hon sett mitt förra blogginlägg. En nästan EXAKT LIKADAN som den jag hittade. Hon köpte sin i somras också. Så jäkla roligt! Great minds osv :) Och nu vet jag vad jag ska ha min till! Nom nom...
