Ni som varit med längre, lär man sig? Alltså, lär man sig att hantera VAB? För det första. Timingen. Nu är jag glad att vi är i Ugglarp, men såklart kom febern natten till att Wille skulle iväg och spela. Varit så otroligt trött hela dagen. Sov så dåligt när Rune vred omkring och sen vaknade jag tidigare än vanligt och kunde inte somna om. Har inte alls lyckats matcha Runes energi idag när hans Alvedon kickat in och han ville leka med dinosaurier. Fått kritik när jag försökt fuska och flyttat dinosaurier i luften, sånna som inte kan flyga. De ska gå på marken. Och nej, mamma, använd armarna. Inte flytta med foten. Jag har skämts. Förlåt, Rune, för att jag är så trött. Mycket att han är bebis-dinosaurie och jag är föräldrarna, sen byter han, sen är någon dum och någon snäll och sen kommer grävmaskinerna in i bilden och kidnappar bebisen och då är man på samma lag en stund tills man gör fel och inte förstått att man är dum igen. Han är för söt när han leker. Leka med dinosaurier är verkligen inte min roligaste lek, men samtidigt byter jag inte bort en stund med hans fantasi mot något.Tog en kort promenad med Tigge på eftermiddagen. Fick sån längtan att komma ut. Misstag. Rune säckade ihop nästan direkt och efter det var det bara att pussa på pannan tills han själv bad om att få sova. Fan, vad tänkte jag?När han sov satte jag mig och jobbade. Drack ännu en kopp te och kom på att jag glömt äta middag, men kände mig varken hungrig eller peppad nog att ta tag i det. Blev sent. Fanns att göra. Man både kan inte och vill inte jobba på dagen när barnet är sjukt. Man vill ta hand om, få barnet att känna sig sedd och älskad. Men frilans är frilans och saker måste göras. Kom en rätt bra bit. Skönt. Brukar inte ha så mycket energi längre på kvällarna, men kroppen insåg väl att det var enda alternativet idag. Imorgon hoppas jag lilla skrutten mår bättre och att Wille inte har strul med tågen tillbaka. VAB, alltså. Suck…
