Nog har det huttrats på uteserveringar. Jag har kommit hem så kall att inte ens en lång (alltså verkligen lååååååång) varm dusch fått kroppstemperaturen till normal, men nånstans har det ändå alltid varit värt det. När det äntligen går att sitta ute - då sitter jag ute. Nu har jag förstått att min son är värre än mig. Spelar ingen roll hur många minusgrader morgondagen bjuder på. Gick det att sitta ute igår, går det att sitta ute idag och INGEN säger något annat. OKEJ?! Okej, Rune.
