Att det förra sommaren plötsligt började handla om pussar. Och bröllop? Som när du kom hem med en teckning med blommor du och Lasse gjort på förskolan för att jag och din pappa skulle ha den på vårt bröllop. Att du förklarade att man pussas länge på bröllop. Att du inte alls tyckte vi pussades länge när vi skulle visa att vi visst kunde pussas länge som på bröllop. Inte ett dugg imponerad. Sen när du visade vilken musik det ska va på bröllop och dansade (?) dig fram till både mig och din pappa och avslutade låten med en puss på munnen. Hur du fortfarande älskar nudlar. Att du själv förstår att du är rolig, som din ”blanda blanda blanda bläääää” som får Iben att skratta så mycket. Att du vill ringa henne bara för att få göra den några gånger. Hur lugn du är. Att du älskar att vara med och jobba, alltså spela melodika, på soundcheck. Hur mycket du gillar hela bandet. Hur du kramar alla när du ska gå. Ditt skratt. Hur trygg du känns. Ditt omtänksamma sätt. Hur du fortfarande vill att alla ska smaka och du snarare blir ledsen om nån inte vill. Att du börjat gilla att rita! Hur du vilar mot min mage i soffan. Din iver att gå upp på morgonen, ingenting funkar för att få dig att ligga kvar. Ditt otroliga humör på morgonen. ”Magnet!”. Att du älskar att klippa med sax. Ditt otroliga tålamod och samtidigt din otroliga oförståelse för att du har just ett otroligt tålamod. När du är på det humöret. Att du kan bli jävligt sur. Och lärt dig ordet ”jävligt”. Att du är så artig mot andra. Hur mycket du fortfarande älskar att bada, men hatar (det är nog faktiskt det ordet som gäller) att duscha?! Att du börjat gilla bacon? Du och Tigge. Hur fint du pratar om andra. Din kärleksfullhet. Kraaaaam. Att du valt ett nytt eget sovrum i Ugglarp, på eget initiativ, samma som jag älskade som barn. Among us. Att du tycker att den roligaste leken som finns är att bara få springa. Och hur fint du leker på egen hand. Alla dina fantastiska fantasilekar. Att du vill sova i vår säng och alla dina olika knep på hur det ska va en speciell anledning just den här kvällen så du ska få det. Hur mycket du tycker om dina kompisar på förskolan. Att du sa ”åh, äntligen hemma!” om hemma hos mormor och morfar under julturnén. Att du ser Ugglarp som ditt hem. Och lägenheten. Och hos farmor och farfar. Att du har fått tillbaka sättet du spänner dig, liksom knyter nävarna och skakar till, när du blir exalterad. Att du gillar att spexa. Sättet du lyser upp när jag ska läsa vid nattning. Att du gillar att ge komplimanger. Alla dina funderingar som du delar med dig av, men du ibland tvärtom och verkligen ”vill inte berätta”. Att du börjat bli lite rädd för mörkret. Hur fin du är mot andra. Alla dina vuxna kompisar och förebilder. Batwheels. Att du kan skälla på oss för att vi inte lagt oss än när du vaknar ”mitt i natten”. Hur söt du är, oavsett humör. Och snäll, liksom som en grund-inställning. Att jag inte förstår hur, och det tycks vara omöjligt med tanke på hur du redan fått mig känna, men det ändå alltid bara känns ännu bättre.
