Det är bara en gång i livet man fyller dubbelt och förra veckan gjorde du det. Ettåring blev tvååring. Hela dagen innan gick du runt och sa "näää, näää" när vi pratade om födelsedagen. - Imorgon fyller du år, Rune - Näää - Då ska du få tårta! - Näää - Presenter.. - Näää - Ballonger då, det ska vi väl ha? - Näää Något säger mig att detta, förutom att vara enda födelsedagen man fyller dubbelt, också är enda födelsedagen du kommer svara nej på det där. Som jag berättat tidigare summerar jag år vid födelsedagar snarare än nyår. Året med vår ettåring har varit fantastiskt på många sätt. Som familj har vi verkligen mått bra. Pandemin gjorde att vi bodde mycket mer i sommarstugan än hemma och bristen på jobb gjorde att vi spenderade otroligt mycket tid tillsammans. Vi började skola in på förskolan i slutet av januari, men det har ju blivit väldigt mycket vabbande så om man tänker efter så fick vi nästan hela detta året tillsammans också. Jag vet att jag kommer vara väldigt tacksam för det längre fram. Det är jag ju faktiskt redan. Året mellan ettåring och tvååring är ju inget Rune kommer minnas sen, men jag hoppas jag kommer göra det för det har varit väldigt häftig som förälder att uppleva. Ett coolt år, liksom! Så otroligt mycket som händer och han har vuxit på alla sätt. Första året med bebis är en helt egen grej och det tycker jag att detta år var också. Om första året är från inget till något så är andra året från något till någon. Jag kanske låter klassisk ny morsa här, men det känns lite som att nu har han vuxit fram till den form han kommer växa vidare från. En liten människa liksom som vi nu ska hjälpa bli en stor. Så, vad hände då? Jo, men han började gå. Han började prata och utveckla sina egna ord. Han har fått världens finaste små vita tänder. En personlighet har trätt fram. Otroligt bestämd och vet vad han vill. Man kan tro att han leker "säger nej till allt"-leken, men så plötsligt prickar man rätt och får ett bestämt "JA" tillbaka. Ah, det var blåbären du menade. Ja, du kan få lite blåbär. Tycker också det är häftigt hur mycket man redan kan resonera med honom, förklara och få bekräftelse tillbaka på att han förstår. Han har lärt oss hur bra man kan dansa runt en stol, att till och med P1 svänger om man är på det humöret och han kan härma massor med djur och räkna. Ja, alltså. Oftast räknar han till fyra (dijah) och börjar då med just fyra, även när det är två eller fem. Det gills. Och han och Tiger har under året verkligen blivit kompisar. Nu kan Rune klappa Tiger utan att Tiger blir nervös och Rune tycker det är roligt att leka med honom. Kasta bollar eller härma när Tigge kliar sig på mattan. Han har upptäckt toj, båh, PLAH! (uttalas så) som är så häftiga på himlen och självklart - minanas. Sån tur att det byggs så mycket där vi bor för vi kan ha grävmaskinssafari varje dag om vi vill! Firandet blev i liten skala. Ledsen att sjukdom gjorde att vi inte kunde fira med familjen på västkusten när vi var där, men hemma i Stockholm blev det kanon. På morgonen vet det presentöppning och så ringde familjen och sjöng. Lekte med nya tågbanan vi faktiskt köpte innan Rune föddes för vi hittade till superpris och jag är så glad att vi stått emot frestelsen att ge den tidigare för det är nu han älskar tåg. Efter lek och favoritfrukosten, bestående av macka utan pålägg och fruktsoppa, gick vi till förskolan. Man borde alltid gå omkring med ballonger och kalashatt! Alla blir så glada! När vi sen hämtade honom hade han på sig en krona de gjort och så hade de sjungit för honom. Gjorde mig så glad när de berättade om dagen och allt de gjort. De är så fina! Efter förskolan fick han i födelsedagspresent att träffa farmor för första gången sen december. Bra present för oss alla och åh, va det var fint att se dem två tillsammans igen! Och så lyxade vi till det med en specialgjord tårta från vårt fina kondis, precis där vi bor. Den gick hem, ja! På helgen blev det ett litet litet kalas med några få vänner som Rune känner lite bättre. Korvgrillning och leka med bilar. Allt blev så himla fint och bra och ärligt talat, mer behövs ju inte. Nu är han två. Herregud... Va otroligt liten, men ändå så stor han är nu!
