Helt klart en stor dag. Störst för oss som föräldrar. Är det största födelsedagen? Antagligen inte. Lär älska denna dagen för alltid. Kändes i varenda cell hela dan och när Rune väl lagt sig fanns en så fin känsla i kroppen. Det blev verkligen fint. Preppade på kvällen. Ställde iordning en bricka och blåste ballonger. Så blev det gryning. Jag och Wille var helt pirriga när vi skulle in och "väcka" honom. Han stod upp och mötte oss i sin säng. Lyfte upp honom och inledde dagen med majskroksbuffé. Sen gick vi upp och så fick han ett paket med tillhörande ballonger. Ballongerna gjorde succé. Även efter paketet va öppnat. Medan Rune lekte på stekte jag pannkakor. Älskar pannkakor och har många minnen när min morfar stod här vid spisen i sin nätbrynja och stekte pannkakor åt oss barnbarn. Denna gången stekte jag till morfar. Fast Runes morfar. Och så resten av gänget som skulle få äta pannkakstårta med blåbär och grädde. Mamma, min mormor, Wille, jag och så Rune såklart. Återigen en sån otrolig lyx att vi kan träffa vår familj i denna oroliga tid. Förstår ju det, men kommer nog ändå inte förstå helt förrän efteråt hur otroligt värdefullt det är. Fy fan alltså. Jag önskar det är över snart. I alla fall. Vi lekte ute. Rune va på så himla glatt humör hela dagen och älskade sina presenter. Han fick en polisbil av mormor Gertrud, min mormor alltså. *obs bilden är arrangerad*. En fantastiskt fin gungställning av mormor och morfar, Runes mormor och morfar alltså, att leka med kusinerna i. Och så den upphajpade "världens bästa present"-presenten - CYKELSITSEN OCH HJÄLM från mamma och pappa, alltså vi. Hur bra present?! Fatta, va mycket kul vi kan göra nu? Och bara att kunna sticka ner till grönsaksbonden själv med Rune. Slippa packa in i bil och vara orolig att han ska vara på dåligt humör så man måste stanna. Nu helt fria. Så mysigt. Cykeln behöver lite kärlek, men den rullade fint. Tänk, den fick min morfar, han med pannkakorna, när han fyllde 50. Rätt mysigt att tänka på när man nu rullar runt med sin son på den. Det gick jättebra, Rune tyckte det va jättespännande, men min kondition skvallrar om att vi varit rätt stilla länge nu. Ännu en bra anledning till att kunna cykla mer. Tiger fick också en korg, såklart. Och trivdes rätt bra där i vår hemmasnickrade hund-låda, Har cyklat med honom förr och han sitter fint och lugnt, men här omkring blåser det så mycket att vi nog måste göra något slags visir åt honom. Fatta, att det gått ett år. Det känns både som igår och som för ett helt liv sedan. För exakt ett år sedan var vi på SöS. Fick blicka ut över Årstaviken och med ett otroligt lugn ta oss ann detta nya steg i livet. Den fantastiska personalen. Den otroliga vård de gav mig och Rune och omtanke vi fick alla tre. Det lugnet finns inte där nu. Men personalen. Älskade vårdpersonal, dessa otroliga människor. De finns där. Jag älskade er då för allt ni betydde för min lilla familj och min respekt bara växer för varje dag som går nu. Min eviga tacksamhet. Födelsedagen gjorde mig påmind. Tänk, han är ett år nu. Min eviga kärlek.
