✔️ Inga cellförändringar. Fick brev hem. Tillbaka till kontroll vart tredje år, precis som vanligt. Skönt. Så jävla jävla skönt. Ni går väl och kollar er? ✔️ Inskolning rullar på. Fan, va intryck det måste vara för Rune. Märks på humöret. Uh. ✔️ Sömnen existerar inte riktigt. Gud, va jag tagit sömn för givet. Det påverkar allt. Haha! Faktiskt. Haha! Går liksom bara att skratta åt det. Kom ut från läggningen innan och tänkte, undrar om man kanske kan lägga sig nu och så var klockan bara fem över sju. Alla dessa intryck från inskolningen. Somnar tidigt, vaknar tidigt (vid fem, kompisar, FEM) och däremellan är det bara att hantera alla känslor och leka "när han säger XXX, menar han egentligen XXX" precis som om han vore en tjejtidning från 90-talet. Han är helt slut, stackarn, och vi med honom. Såhär blev kaffet imorse. Glömde alltså kaffet i kaffet. Det är en egen liga av trötthet. Detta har ärligt talat varit en tuff vecka, samtidigt så har mycket varit bra. Tuff och bra. Missade samtal, obesvarade mail och att göra-listor som bara växer, men så får det vara. Inget att fastna vid. Istället måste man va snäll och ge sig själv en klapp på axeln för att det på något sätt lyckas bli kväll och morgon ändå och att alla är både mätta i magen och lyckliga där bakom de mörka ringarna under ögonen. För det är vi. Det känns så jävla fint att känna det som så självklart. Det är intensivt just nu bara. Rune är snart två år och det känns som att nu är man förälder på riktigt. Inte bara ta hand om något litet försvarslöst. Nu blir man utmanad tillbaka. Och man bygger något tillsammans. Det är coolt. Imorgon är det fredag (försökt skriva detta inlägg nästan en hel arbetsvecka, alltså?) och ser fram emot en "komma ikapp"-dag medan Rune är på förskolan. Vi är framme vid nästan heldagar nu. Framförallt den där bokföringen jag vill få iväg. Är det bara jag, eller är det förbannat svårt att få tummen ur när det gäller att posta saker? Hade jag varit femtio år äldre hade jag ringt till Ring P1 och föreslagit att brevbärarn kunde ta med posten man har hemma när hen ändå lämnar den andra. Fast nej, hade jag varit femtio år äldre hade jag nog inte tyckt det vet något problem att gå till postlådan. Det är ju så man gör bara. Typiskt. Annars ser jag fram emot en lugn helg. Vi har jobbat en del i veckan, både jag och Wille, mitt i all den här dimman av noll sömn och många känslor. Två dagar lyckades jag få till i studion. Jobbar med Alex. Vi skrev mycket till förra plattan och inte bara är det skönt att vi känner varandra och älskar att skriva ihop. Vi har barn i samma ålder. En sån här vecka känns det avgörande med den outtalade förståelsen för varandra. Och det går dessutom riktigt bra. På denna veckas två dagar och en förra veckan har vi lika många låtdemos nästan helt klara. Är som en galna föräldrar på krogen, men i studion. Bara maxar direkt, vet ju aldrig när man får chansen nästa gång. Och för Willes del ska han spela in i helgen med en jazzkvartett han spelar i så de har repat några kvällar inför det. En vecka av stafettväxling i dörren, men kanske lika bra för vi hade inte orkat vara så bra för varandra just nu ändå. Inspelningen de ska göra nu i helgen är istället för planerade gig. De hade ju ändå bokat datumen så när spelningarna ställdes in ställde de om till detta. Tycker jag är bra. Men, vänta lite? Ska han va borta hela helgen blir det ju inte så mycket av den där lugna helgen för mig direkt? Ja, ja. "Ta're lugnt, det ordnar sig" som Örni i Örnis bilar skulle sagt. Det vet jag för den läser vi varje kväll här hemma. Och va fan, precis så är det ju. Det ordnar sig VERKLIGEN. Kanske ringer nån kompis och tar en promenad. Har både långkallingar och regnkläder till alla om det skulle behövas. Och det var inga cellförändringar. Och inskolningen är nästan klar. OCH! Jag vet det finns kall folköl i kylen. Fatta, va mycket bra! Puss på pannan, glöm inte va snälla mot er själva och heja livet!
