Han vaknade ledsen ikväll. Wille gick in, jag satt och klippte klart lite sång som jag spelat in idag, men så hämtade han mig. Rune hade drömt att jag var borta. Gick in. Lade mig bredvid och han tog min hand. ”Jag är här. Det var bara en dröm. Känns det bättre nu?” Mmm, svarade han nånstans där mellan sömn och vaket. Tidigare i veckan drömde han att mormor och morfar var borta. Fick ringa varandra innan förskolan för att han skulle slippa tänka mer på det. Är han i den åldern nu, där rädslan över att kunna bli ensam utvecklas? Nån här som känner igen? Lilla vännen, alltså. Jag ska inte nånstans.
