Mitt lilla barn sover. Snart är väl de här vilostunderna på dagarna ett minne blott. Börjar ju bli i den åldern att man tar bort det. Och nu när förskolan funkar så bra (älskar livet med förskola! Älskar Runes förskola!) så är det ju inte varje dag man får ligga såhär längre. Och jag som är så pigg. Noll behov av vila. Satt och ”passade på” att fixa med annat, men bara insåg att jag inte fick missa den här chansen att få vara nära. Bara få ligga såhär och lukta på mitt lilla barns hår. Hur han snurrade runt och tryckte sig mot min kropp när jag la mig bredvid. Trygga, djupa andetag. Kluckandet med nappen. Värmen från kroppen. Ingenting. Annat. Spelar. Någon. Roll.
