Det är mycket sånt här nu. Ta med. Visa. Peka. "Där är lampan, ja". Be om hjälp att ta ner något. "Njaaaa, inte kräm nu va". Leksaker under soffan som är för långt in för att kunna tas fram själv. "Hur hamnade de där, Rune?". Ibland låter han oss stanna kvar, men hämtar något till oss. Kaffekoppen är vanligt. "Oj, oj. Det är kan vara varmt! Men ååååh, tack". Då säger han "ta ta" tillbaka. Ibland om han sitter och leker med något själv kan han komma på sig själv, resa sig upp och komma och ge en kram. Eller klappa lite. Sen går han tillbaka till sitt. Han tar han om oss, han. Inte fatta jag att han skulle va såhär stor, såhär liten.
