Det är inte ens mörkt än och vi har gått och lagt oss. Rune är orolig. Vill inte bli lämnad ensam och har krävt att någon varit i rummet med honom sen Wille började natta vid 19-tiden. Två gånger har vi tröstat honom när han varit helt förtvivlad. Det gör fysiskt ont att höra sitt barn så ledset. Gråten som knappt kommer fram för att den är så intensiv. Slåss med andningen om att få plats och det blir ett enda hulkande kaos av allt. Det är hemskt att gråta så själv. Det är fruktansvärt att höra honom. Ska försöka läsa lite. Vet inte om det gör mig gladare, läser "Flyga drake" just nu, men det kommer däcka mig tillslut. Har lagt Rune bredvid mig här i sängen och jag måste försöka tänka bort hans klagande sovljud en stund. Han sover ju i alla fall nu. Tog nästan tre timmar att komma hit ikväll. Håller handen om mitt lillfinger som när han var precis ny. Min lilla älskade skatt. Jag vill allt gott för dig. Pappa vill allt gott för dig. Hela stora familjen och alla vännerna vill allt gott för dig. Inte ska du va så ledsen. Nu låter han lugnare. Ska jag våga lägga ner honom i sin säng eller river det bara upp allt igen? Luktar på hans huvud. Heligaste stunden, att få ligga såhär nära och bara lukta, pussa på hans panna och dra min näsa över hans kind. Viska att jag älskar honom. Vända mig mot Wille och viska samma sak. Vi klarar detta. Jag pussar på hans panna också. Han pussar på min. Vi klarar detta. Sov gott. Ta vara på sömnen, min älskling.
