Igår blev det officiellt - jag ska vara med i Melodifestivalen 2025! På riktigt, alltså. Jag ska tävla i Melodifestivalen 2025! Känns ändå rimligt att vara tydlig när det gäller mig och Mello med tanke på hur jag smugit mig fram till detta steg. 2012 körade jag bakom Carolina Wallin Perez, men bara på inspelade tracks. 2018 var jag mellanakt. 2020 ledde jag programmet tillsammans med Lina Hedlund och David Sundin. 2022 kommenterade jag Eurovisionfinalen med Edward af Sillén (även om det vart lite pyspunka av allt där så vi fick göra det från Stockholm). Men tävla? Nej, det har jag inte gjort. Nu är det dags! I första deltävlingen dundrar jag in och bara sätter ann "Den känslan" direkt! Ja, för min låt heter just "Den känslan" och jag har skrivit den tillsammans med Sebastian Atas och David Lindgren Zacharias. De har faktiskt med flera låtar i år, men just vi tre hade ingen tanke på att skicka in något när vi skrev tillsammans utan trodde vi "bara" jobbade på med mitt kommande album. Suget att skicka in en låt har vuxit i mig senaste åren. Så jag gjorde det. Och den kom med! Jag har alltid älskat vad Mello för den glittriga och regnbågsfärgade lägereld som den är. Alla får vara med, alla får känna något. Det grep tag i mig redan som liten. Både att jag förtrollades av all show och flärd, men också att jag betydde något som fick vara med och rösta. Vi ringde Aftonbladet och berättade om vi tyckte rätt låt vunnit och sprang ner till macken nere på gatan och kollade på löpsedlarna dagen efter. Det var så stort och det är så mäktigt att det FORTFARANDE är det. Tänk att lyckas hålla denna position som TV-program och jag är så väldigt stolt över att jag har fått jobba med programmet på så många olika sätt. Däremot har det inte känts rätt att ställa upp och tävla. Tro mig, det finns tusen skäl att tänka efter och jag har blivit lite sur på folk som genom åren ba "men ska du inte va med i Mello råååå???" som om det är enkelt? Eller bara något man gör. Det är varken enkelt eller något man bara gör. Det är enormt. Dels är det, for a fact, det största tv-programmet vi har och dels är det en extrem situation att satsa allt på svart. Eller, som det heter i musiktävlingstvspråk (säg det där snabbt vettja) - satsa allt på tre minuter. Tre minuter, folks, det är vad du har och det spelar ingen roll hur hårt du jobbat före eller hur bra du varit på rep eller fin att hänga med. Sitter inte de tre minutrarna så ja. Då blir det inte så kul. TV är svårt. Men jag känner mig redo för det där jävla eldprovet nu. Jag vet vad jag kan och är trygg med vem jag är och vad jag vill göra sen. Det är fan på tiden på nå sätt och jag tänker bara göra det här nu och ha riktigt kul med det. Låten finns. Lusten finns. Pang pang and we're off! Påväg in till presskonferens igår. Maxad dag. Superroligt och supermycket intryck. Conny kom hem till mig vid 7.30 och glammade upp mig och sen plockade jag upp Isabel, som sköter press, med taxin och åkte in till SVT. 10.30 var det genomgång med alla tävlande och 11.00 började presskonferensen där jag var allra först ut på scenen. Presskonferensen avslutades med en gruppbild uppe på scen och, som vanligt, tog jag en för laget och satte mig som på lagfoto. Snygg jag kände mig! Tack älskade Conny (och Anna och Tone) för ni fick fejjan och håret så bra och tack älskade Malin för en fantastisk look. Jag kom till henne helt uppgiven efter en hel dag på stan förra veckan och bara sån TRÖTTHET över hur dåligt det är med storlekar det är i butiker och kass kvalle allt har?! Eller ja. Allt utom EN. Hade med mig ett par ljusa brallor från Rodebjer som Klara Doktorow fått mig att köpa och en svart kavaj hemifrån jag ville sätta Tim Mårtensson-fjädrar på. Malin tog fram en ännu snyggare kavaj från Humana som hon dessutom pimpade till ytterligare en nivå med axelvaddar och nya knappar, Escada-vintageklackar (även de från Humana) och mixade ihop några av våra mest ooootroliga smycken. Vi insåg, som vanligt, att vi gör det så mycket bättre själva och med en gemensam fuck you till alla tråkiga butiker var looken komplett! BOOM! Nåja, åter till presskonferensen. Efter den följde några timmar av intervjuer och pressfotografering och jag ska erkänna. Jag var verkligen heeeelt slut när vi var klara. Så mycket intryck och människor plus att min rygg pajade precis innan presskonferensen och tog sin lilla energi den med. Tror jag fick betala för att jag bar svintungt i helgen. Glömmer liksom bort att jag är dödlig när det handlar om att bära. Denna gång handlade det om allt från turnén som skulle hem och jag ba "smidigt att köpa en sån där förvaringsväska från Clas Ohlson och slänga över axeln" istället för att ta med en riktig resväska med rull. Skulle liksom hänga med vänner på stan, palla dra runt på en väska? Istället fick jag palla gå runt med väskan över Globentorget, vet inte hur många kilo rakt ner i axeln, plus isfläckar och högklackat. Note to self - LÄGG AV! Men men men, ja ja ja. Det är först den första februari jag måste kunna stå på scen, am I right eller am I right?! Seriöst. Nu är det fan bara detta som gäller fram tills dess. Ska det va ska det va, liksom. Once in a lifetime och all in. Numret ska sättas, kläderna, håret... Fy fan, va roligt! Fy fan, va SNART! Nuuuuu kör vi!
