Hej kompisar. Hur mår ni? Får ni ihop allt? Jag ska försöka vara ärlig mot både er och mig själv och säga att det varit lite körigt. Haha, men gud... Försöka var ordet. Varför skriver jag "lite"? Jag har inte ens hunnit svara på sms. Det har varit körigt. Punkt. Och, det har ni nog anat eftersom det blev rätt långa mellanrum här på bloggen ett tag. It is what it is what it is. Har ingen anställd, inget management som jobbar för mig. Det är jag som styr allt och jag älskar att ha det såhär, men i perioder när det är mycket annat så går det helt enkelt inte ihop. När jag till 100% måste fokusera på det jag gör precis där och då. Som på turné. Som när jag är i studion. Som med bebis. Senaste tiden har alla tre varit samtidigt så ja, det har inte funkat bara. Lärdom för en eventuell framtid eller bara ett sånt där råd i all välmening - försök undvik deadlines när du har en liten bebis. Du har inte samma ork, samma tid eller framförallt samma prioriteringar längre. Det där sista är det som gjort att min planering gått åt skogen. Alla dessa nya ”men gud, jag bryyyyyr mig inte”-moment. Rune är här nu. Hejdå allt annat, liksom. Trodde jag visste, men visste ingenting och tröstar mig med att jag nog inte är den enda förstagångsföräldern som fått det lite svettigt om öronen ett tag. Hehe, där kände jag att mer erfarna föräldrar fnissade till på ordvalen ”ett tag”. Vet ni vad, jag unnar er det. För är det något jag vet funkar för mig in times like these är det just det - att unna mig. Och min högsta nivå av unnande är att få gå loss på sånt jag vet funkar för mig. Varför krångla till det? Jag vill bara ha resultat - att få må bra. Jag unnar mig att inte ställa klockan utan acceptera en sen start (blir ju ändå sent avslut), jag hänger mig åt guilty pleasures som att mima teatraliskt åt mina egna låtar (avslöjade jag precis för mycket?) och så tillåter jag mig själv att ställa in möten om det ät nödvändigt. Alla utom ett - det med mig själv i spegeln på morgonen. Jag har berättat om det förr, men det är verkligen helt avgörande. Föreställ er morgonmötet på kontoret över en kopp kaffe, men istället i badrummet över en burk kräm. En kopp kaffe kan förresten få följa med in den också. Med mjölk, tack. Och till kräm önskar jag NIVEA Q10 Sensitive. Det är liksom ingen bullshit med den, en skön stund bara som jag vet fungerar för mig och min hud – eftersom den innehåller det som redan finns i den naturligt, som just Q10, och så är den är parfymfri. En fuktkräm utan konstigheter på något plan som helt enkelt låter mig fokusera på annat än rena teknikaliteter som var/när/hur under insmörjningen. Det är liksom bara att öppna burken. Hej pigg ;) Dutta ut lite. Smörj ut. Färdig! Det är oktober nu. Pirrar faktiskt lite i min kropp när jag tänker på det. Har hela sommaren, varje gång jag tittat i kalendern, scrollat fram till oktober och lagt en liten längtans suck. ”I oktober ska jag vara ledig”, har jag tänkt och sett framför mig hur jag och lilla familjen promenerar runt i skogen nära där vi bor, åker till sommarstugan och eldar i brasan, lär mig laga ny mat. Har verkligen funnits stunder de senaste veckorna där jag undrat om jag verkligen kommer få vara så ledig som jag drömt om, men nu är oktober här och EP:n är mastrad och klar, julturnén planerad så långt som den behöver vara och repen satta. Har faktiskt haft några fina dagar i stugan när jag publicerar detta. Njutit av en brasa som knastrat till vänster, ett hav som, för ovanlighetens skull, låg helt stilla till höger. Så jäfla skönt! Blev bara några dagar , men det räckte för att kroppen ska tro att den varit ledig i flera veckor. Sminket packades inte ens med, jeansen byttes mot mjukisar inom första minuten vi kom dit och nu, även om jag är hemma igen, sitter jag här med enbart mina bästa myskläder och NIVEA Q10 Sensitive på mig. Så får det förbli ett bra tag till. De senaste veckorna har känslan av den mot huden lugnande viskat det ordnar sig. Nu nynnar den semester. Tror aldrig jag hört något vackrare.
